21 mars 2001 En före detta lärare på gymnasieskolan i Ängelholm har vunnit en ovanlig seger. Efter att i flera år utsatts för kränkande särbehandling och rena trakasserier från arbetsledningens sida drabbades läraren av psykiska besvär. Nu fastslår länsrätten att besvären är en form av arbetsskada. - Det här är en seger både mot skolan och mot försäkringskassan. Det har tagit många år att få rätt. Det har varit drygt. Därför är jag väldigt glad nu när jag har nått målet, säger läraren. Problemen började när gymnasieskolan fick en ny ledning vid skiftet mellan 1980-tal och 1990-tal. Dittills hade han känt sig uppskattad av elever, föräldrar och chefer. Men den nya ledningen började ifrågasätta honom, hans undervisning och hans person. - Det var stora övergrepp. Det var vidrigt att gå igenom, säger läraren. Till en början fick han sömnproblem och när han skulle gå till jobbet på morgnarna drabbades han av illamående. Därefter blev han alltmer deprimerad och sjukskrevs. Efter några år fick han halv förtidspension och senare hel förtidspension. Däremellan hade kommunen för att bli av med honom köpt ut honom för en summa motsvarande tre årslöner. För att få ekonomisk kompensation för det inkomstbortfall han drabbats av under de sjukskrivningar han tvingats till och till följd av förtidspensioneringen ansökte han om livränta hos försäkringskassan. Men han fick avslag. Han ville dock inte ge sig utan drev fallet vidare till länsrätten med hjälp av advokat. Inget självförtroende kvar Vid den muntliga förhandling som hölls i länsrätten förklarade läraren att ledningen på gymnasieskolan våldfört sig på hans innersta och tagit ifrån honom allt självförtroende. Som exempel nämnde han följande: Under hans sjukskrivning hade skolans ledning tagit sig in i hans skåp med personliga tillhörigheter. Han fick inte använda film och musik i undervisningen vilket de andra lärarna fick. Rektorn kontrollerade honom på lektionerna och tillrättavisade honom inför eleverna. Skolledningen intygade att några kursledare framfört klagomål mot honom vilket visade sig vara osant. Han fick inte ledigt för att gå på en släktings begravning. Han uppgav också att skolledningen förbjöd skolprästen att tala med honom och att den fick en läkare att ändra ett av hans läkarintyg. När han var sjukskriven ett helt år tog skolledningen ingen kontakt med honom, han fick ingen information om vad som hände i skolan. När han fyllde 50 år fick han ingen uppvaktning vilket däremot hans kollegor fick när de fyllde 50. Läraren visade också upp intyg från flera läkare och från psykolog i vilka det konstaterades att de psykiska besvär han drabbats av berodde på den behandling han utsatts för på sin arbetsplats. Ordföranden intygar Han lämnade även in en skrivelse där distriktsordföranden i Lärarnas Riksförbund Christer Elfverson intygade att läraren verkligen behandlades illa. - Skolledningens signaler mot elever och kolleger har varit sådana att all kritik har välkomnats, misstänksamhet och missnöje har uppmuntrats. Ingen har lyssnat på positiva omdömen om NN (lärarens namn), framhölls det i detta intyg där Christer Elfverson också betecknade skolledningens agerande mot läraren som tidvis olämpligt och till och med ovärdigt. Försäkringskassan menade vid den muntliga förhandlingen att det som hänt kan tolkas som mobbning från lärarens sida men att det i arbetsledarens roll ingår kontroll av de anställda och att den depression och de stressymtom som drabbat honom bottnar i annat som till exempel anhörigas död och kroppsliga sjukdomar som diabetes och högt blodtryck. Länsrätten gick dock på lärarens linje. Han har varit utsatt för särbehandling av kränkande art från arbetsledningens sida av sådan intensitet och varaktighet att den med hög grad av sannolikhet kunnat utlösa de psykiska besvär han har, konstaterar länsrätten och fastslår att han har rätt till livränta som kompensation för inkomstbortfall. NST