Av Annika Dopping och Ylva Lööf
    Aftonbladet 27 juli 1995

    Vad beror alla skandaler på?

    De är politiker, myndighetschefer eller företagsledare. De är kraftfulla, framgångsrika, charmiga - och livsfarliga.

    Det handlar i många fall, om psykopater. Annika Dopping och Ylva Lööf ställer en diagnos som kan förklara en del av de skandaler som blivit så vanliga i dagens Sverige.

    Media fortsätter att avslöja den ena skandalen efter den andra i statliga myndigheter, banker, företag och partipolitik. Det är lätt att bli bestört över att ledare kan svika förtroenden så kapitalt, samtidigt som de står oförstående inför omgivningens besvikelse. Därför finns det stor anledning att påminna om ett nygammalt begrepp från psykiatrin, som länge varit tabu att nämna vid namn – förekomsten av psykopater. Enligt undersökningar är närmare en procent av befolkningen uttalade psykopater. Det betyder en av hundra svenskar. Vi påverkas dagligen av deras handlingar. De tänker och fungerar annorlunda än andra men kan verka helt normala utåt.

    Vi utsätts regelbundet för deras lögner och manipulationer utan att ha en chans att skydda oss. Mönstren finns väl beskrivna i facklitteraturen.

    Psykopaten är inte psykiskt sjuk, men han saknar samvete och förmåga till inlevelse och medkänsla med andra. Han kan känna starkt för eller emot någon, men inte med någon. Sympati eller antipati, men inte empati.

    Det överraskande är att psykopater ofta är ovanligt charmiga. trovärdiga, spirituella, driftiga och optimistiska. De döljer effektivt sin personlighetsstörning bakom en attraktiv fasad.

    De s k socialt välanpassade psykopaterna kan nå höga poster i samhället. Många av dem är mycket omskrivna. De kan åstadkomma stor skada, såväl mänskligt som materiellt.

    Förödelsen upptäcks ofta för sent. En psykopat är nämligen förrädiskt svår att upptäcka i medgång. I motgång byter han däremot snabbt från att vara lagspelare till att bli ensamvarg. Han känner inga lojaliteter gentemot företag, kollegor eller samhälle, utan bara mot sig själv.

    När han som kapten inser att hans skepp håller på att sjunka tänker han enbart på att rädda sitt eget skinn och försvinner först av alla.

    Som ledare avslöjar han sin moraluppfattning genom sina handlingar. Hans egoism kan lätt smitta av sig.

    En psykopat med för stora maktbefogenheter kan urholka ett helt företag och bli förödande för samhället. En fungerande demokrati förutsätter att medborgarna har samvete. Det har inte psykopaten.

    Han kan känna olust, men inte lust eller ånger. Inte heller avskräcks han av straff eller obehagliga konsekvenser. Han skapar sina egna regler och sin egen rättvisa, trygg i sin självöverskattning. Han bortförklarar, vinner tid och lyckas dölja många oegentligheter. Dessutom kittlas han av att bryta mot lagar och tar hela tiden större och större risker.

    Ord som plikt och ansvar har ingen som helst känslomässig innebörd för honom. Däremot använder han gärna sådana ord, om han kan vinna något på det.

    Psykopaten använder människor för egen vinning, som objekt för sitt eget välbefinnande.

    Han är mästerlig på att identifiera andras behov och agera som om han kommer att tillfredsställa behoven, bättre än någon annan. En begåvad psykopat är expert på att manipulera. Med smicker och hot, lockelser och luftslott, styr han andra till att göra som han vill, utan att de vet om det. Metoderna varierar efter motståndare och mål.

    Eftersom en psykopat saknar inlevelseförmåga och varken kan känna skuld eller ånger förstår han inte att människor i hans omgivning blir besvikna när deras förhoppningar inte infrias eller när han bryter överenskommelser.

    8O -talet blev en gränslös nöjespark för socialt välanpassade psykopater. Det blev legitimt att enbart ha pengar som mål, ju mer desto bättre. En sådan politik befrämjar ett psykopatiskt beteende, till skillnad från en politik som inriktar sig på medmänsklighet.

    Avregleringen på finansmarknaden blev en oemotståndlig frestelse för många psykopater. Den plötsliga och öppna tillgången till datainformation likaså.

    Besluten fattades snabbare och snabbare. Säkerhetssystemen hann inte med. Miljoner och miljarder bytte ägare utan att någon hade överblick över vad som hände.

    Förluster och konkurser blev resultatet. Allmänhetens nota för luftslotten blev gigantisk.

    Idag har vissa företag i speciellt utsatta branscher, som finans- och databranschen, fått utbildning för att undvika nyrekrytering av psykopater. I politiken yttrar sig psykopatin i form av populistiska missnöjespartier utan ideologi och med kortsiktiga lösningar. Psykopatiska politiker är ofta färgstarka, övertygande, kraftfulla och har lätt för att entusiasmera andra. De gynnas av politikernas främsta medium för marknadsföring, televisionen. TV-kameran avslöjar inte lögnerna. Tvärtom underblåser den ofta karismatiska, välformulerade och skickliga manipulatörer. En hederlig politiker, som inte använder slagfärdiga repliker, utan ifrågasätter och begrundar, framstår som osäker och svag i jämförelse.

    Utan tvivel har de psykopatiska dragen haft stort överlevnadsvärde. Egenskaper som strafftålighet, mod, risktagande, spänningssökande och äventyrlighet har hög status. Det har varit förutsättningar för att vinna krig och erövra kontinenter.

    Det finns plats för psykopater också i dag – som optimister, pådrivare, idésprutor och entreprenörer. De kommer tillbaka efter nederlag, gång på gång, och satsar outtröttligt på nästa projekt.

    Det bedrägliga är vår föreställning om att alla människor innerst inne har samvete, medkänsla och är mottagliga för straff. Förutsättningen för dessa kvaliteter är att de utvecklas vid tidig ålder. Annars går de inte att återuppväcka. En psykopat kan inte plötsligt skaffa sig samvete och medkänsla i vuxen ålder. Däremot kan han få självinsikt och hjälp att ändra ett destruktivt beteende.

    Somliga psykopatiska drag har vi lite till mans. Det är först när ett visst antal egenskaper, såsom frånvaro av samvete, ånger och medkänsla, uppnås på en given skala, som någon kan klassas som psykopat. Som amatörer kan vi inte peka ut och diagnostisera psykopater. En sådan diagnos förutsätter en noggrann undersökning, utförd av en specialist.

    Men vår skräck för att använda ett infekterat och laddat ord, för att det verkar nedvärderande och klassificerande, innebär inte att fenomenet psykopater försvinner. Det medför bara att kunskapen om begreppets innebörd går förlorad.

    Det farliga är inte att våga inse att någon är psykopat. Det farliga kan vara att inte våga se det. Okunskapen gör oss mycket mer sårbara. Först med medvetenhet kan vi sluta vara offer för manipulationer vi inte förstår.